KARIN & ELIN

Grattis till min älskade pappa på din dag!♥

Förra helgen var jag hemma i Stockholm och då passade jag och Jocke på att åka till Skansen. Eftersom jag inte gör något kul på vardagarna, skulle jag dö om jag inte gjorde något på helgerna, så hittills har jag haft riktigt bra helger! Vardagarna blir väldigt sega och dryga dock, så får nog försöka hitta på lite mer saker då. Det är så svårt bara när man blir trött så tidigt på kvällen VARJE dag.. Behöver nog lite "sol-energi" ;-)

 

 

Det var ett tag sen jag loggade in här för att blogga, men nu när jag har flyttat har jag tänkt att det ska bli lite oftare.

Så igår var det flyttdagen och vi passade på att stanna i Trosa för att äta lunch på vägen till Norrköping. Det blev mat på den fina White guide-restaurangen Fina Fisken. Vi alla tog fiskgrytan, som var mums! Sen blev det lite fika i solen också.

Det har varit en riktigt mysig påsk med familj och släkt. Dock har jag blivit förkyld och ersatt fotvärken mot tand-och öronvärk.. Dumma visdomständer! Hinner inte skriva så mycket mer nu, har hundra saker att göra, så laddar upp lite bilder här istället ;-).

Jag har ett längre tag haft ont i mina fötter och en del i knäna. För några veckor sedan var jag hos läkaren då en av mina fotknölar är konstant svullen och det gör ont så fort fötterna blir varma och det funkar inte för mig eftersom jag tränar en del och går mycket promenader. Ja, så jag gick dit och fick veta att jag snebelastar fötterna och är typ plattfotad och det som kan hjälpa är inlägg i alla skor, jippie...

Så idag gick jag till en affär som specialiserar sig på fötter och där fick jag också veta att jag har överrörliga fotleder. Jag fick prova ett par inlägg som går från under hälen och fram till mitten av foten ungefär. Sjukt obekvämt, men dom ger den stabilitet som mina fötter saknar. Det känns inte alls kul att behöva gå med specialinlägg resten av mitt liv, men förhoppningsvis vänjer sig mina fötter vid det obekväma och svullnaden ger med sig. Jag vill ju inte få några permanenta "skador" heller, så jag hoppas det kan bli bra nu. Det lär hjälpa mina knän (och höfter) som jag får ont i ibland också. Hur som helst så känns det skönt att jag tog tag i det här! No more feet-torture..

 

Ta hand om er!♥

Idag var det en heldag i studion på makup institute. Jag fick fyra olika sminkningar, en naturlig (som jag glömde fota), en dramatisk look med färg, klassisk 50-tal och sista "ögonskuggsteknik". Mina ögon sved lite efter allt smink och jag har fortfarande glitter lite överallt, så det var väldigt skönt att få komma hem och ta ut linserna och duscha. Åh, jag vill också ha en massa smink... Ska definitivt investera i en bra skugga + pensel för brynen, som fick sig en rejäl omgång idag. Dom är mindre än vad dom brukar (har rätt tjocka bryn, som tur är), men jag gillar hur dom blev. Gäller att vänja sig bara ;-).

 

Då har man äntligen bokat intensivkurs! Vecka 18-19 åker jag och förhoppningsvis har jag körkort efter det. Crazy! Blev lite nervös nu bara för det ;-)

Jag har alltid haft väldigt dålig självkänsla och sviktande självförtroende. Jag har alltid känt att jag måste vara perfekt på alla sätt och vis, på ett extremt sätt. Jag måste se perfekt ut, jag måste rita perfekt, jag måste sjunga perfekt, jag måste prestera perfekt, jag måste ha ett perfekt rum, ett perfekt liv osv. Helt galet, ja.

 

Jag minns sista terminen i gymnasiet. I 2,5 år hade jag kämpat mig igenom naturvetenskapliga programmet, självförtroendet låg i botten. Jag hade panik av att hitta ett jobb och börja tjäna pengar = äntligen börja leva. Vid den här tidpunkten betydde inte skolan något för mig längre, utan leva livet var det jag brydde mig om. Festa varje helg, bada nattbad på Eriksdalsbadet (hihi), vara uppe hela natten och kolla på film, leva på kaffe, vara med dom jag brydde mig om. Ja, därför hade jag ett smått behov av pengar och ett stort behov av ett jobb (eller tvärt om?). Och turen var faktiskt på min sida för en gång skull och gav mig ett jobb. Jag började jobba varje helg i maj-månad, mitt i sluttampen av gymnasiet, och det var rätt underbart faktiskt. Jag jobbade utomhus med blommor och växter, med försäljning och skötsel. Trivdes som fisken i vattnet. Blev brun som en pepparkaka och åt mängder med jordgubbar varje dag. Jag levde för stunden. Mitt i allt det här träffade jag min pojkvän och man skulle nog kunna säga att det var kärlek vid första ögonkastet♥. Vi är fortfarande tillsammans, fast vi har gått igenom så mycket.

 

För ca ett år sedan började jag få väldigt ont i kroppen. Då jobbade jag på Max i en nyöppnad restaurang som sålde väldigt bra. Det är ett kroppsligt tungt och stressigt jobb och att ha ont i kroppen funkar liksom inte där. Så för en gångs skull gick jag till läkaren, som bad mig säga upp mig därifrån. Jag fick också lämna blodprover. Det var första gången någonsin för mig och jag grät och fick panik. Det slutade med att jag fick med mig ett emla-plåster hem och min pojkvän fick följa med mig en dag senare. Efter det jobbade jag på och väntade på svaren. Jag var väldigt stressad på jobbet då många sagt upp sig och jag satte hög press på mig själv att göra ett bra jobb. Efter ett tag fick jag svar och det visade sig att jag hade en inflammation i kroppen och fick rådet att äta en massa Alvedon och återigen säga upp mig. Men, jag fortsatte att jobba. En kväll var jag så stressad att jag hade hjärtklappning och inte kunde få i mig en tugga mat på min rast, när jag vanligtvis äter som en häst. Jag fick åka hem och vila mig i några dagar.

Jag fortsatte att ha ont i kroppen, men stod ut då jag snart skulle ha semester och åka till Kreta med pojkvännen. Det var helt underbart att få åka iväg, även om min flygskräck (haha...) var extremt jobbig denna gång. Jag spände mig så hårt att det pirrade i HELA kroppen och jag blev alldeles yr, usch. Väl framme så var det inte så underbart som jag hade föreställt mig. Jag, som alltid har tålt solen hur bra som helst, har svårt att bränna mig osv, klarade inte alls av den denna gång. Jag fick nässelutslag och det sved överallt, fast jag inte ens bränt mig. Det var bara att ligga i skuggan... Men detta var inte det värsta. Andra kvällen när vi var ute och åt började jag må så himla illa. Jag fick panik och var tvungen att lämna Jocke där och gå hem. Jag var alldeles yr och trodde jag hade fått solsting, så jag hällde i mig vätskeersättning och vatten. Resten av veckan kunde jag knappt äta något alls och fick ofta illamående på kvällen när det var middagsdags. Det var så jobbigt! Jag skämdes för att jag lämnade så himla mycket mat och fick typ leva på sallad.

När vi lanadade i Sverige igen kände jag mig så himla stressad, och jag kunde inte förstå varför. Jag hade ju precis varit utomlands och hade fortfarande semester. Men, kroppen gjorde fortfarande ont och jag började jobba igen. Då bestämde jag mig för att gå ner till extra och själv bestämma mina arbetstider för att ge min kropp en chans att återhämta sig, då den uppenbarligen behövde det.

 

Jag minns några veckor senare då jag var och åt på Fridays för att fira en vän. Jag mådde bra och hade kul när jag plötsligt började må illa och blev alldeles yr. Var återigen tvungen att ta mig ut därifrån och fick sätta mig mitt på trottoaren i stan. Det slutade med att Jocke fick köra in till stan och hämta mig och då började jag må bättre. Ca en vecka efter detta åkte jag och min familj på en liten 2-dagars semester runt Mälaren. Allt var bra, tills jag fick ett jobbigt samtal från jobbet på kvällen och bara inte kunde släppa det. Mådde lite dåligt på kvällen när vi skulle äta, men lyckades släppa det. Dagen efter, när vi var på väg till nästa stopp, började jag må så himla illa igen. Vi åkte till Skokloster och jag bara satt i solen och försökte må bättre, men det gick inte. När vi sedan gick in till slottet (minns inte namnet) kände jag mig helt svimfärdig. Fick sätta mig på en stol och bara grät. Det var det läskigaste jag varit med om! Min pappa fick beställa en specialsallad åt mig (dom hade inte ens någon sallad på menyn...) då det var det ända jag kunde äta. Vi satt ute och jag grät och försökte få i mig lite mat och cola (för energi). Efter ett tag kände jag mig lite bättre och promenerade lite med mamma innan det var dags att åka vidare. Snart började jag må dåligt igen och när vi kom fram till Sigtuna var jag tvungen att sitta kvar i bilen när dom andra gick och fikade. Jag satt ute vid vattnet med en påse (ifall jag skulle spy) och försökte lugna ner mig. Jag mådde så himla dåligt och var tvungen att sätta mig i bilen. (Usch jag mår dåligt bara av att skriva om det här). Fick panik och bad dom komma tillbaka och under tiden jag väntade så började det pirra i kroppen och mitt ansikte och mina händer domnade bort, jag kallsvettades, mådde så illa, hade panik och hjärtklappning och trodde att jag var allvarligt sjuk. Jag hade verkligen aldrig mått så dåligt i hela mitt liv! När dom kom tillbaka bestämde vi oss för att åka till vårdcentralen där jag fick en akuttid. När vi kom dit började jag må lite bättre och läkaren (som knappt kunde svenska) hittade inga fel på mig. Det gjorde mig irriterande, men vi bestämde då för att åka hem så att jag kunde få vila. Jag spenderade två-tre dygn i sängen och mådde så illa och jag minns att mamma fick koka lax till mig att äta. Jag ringde sjukupplysningen typ 10 gånger och pratade med en massa folk som sa att jag antingen var magsjuk eller hade en infektion och att det bara var att vänta ut det. Dom rekommenderade mig att äta det jag var sugen på (hallå, jag var inte sugen på NÅGOT!) och kokt mat. Fick i mig lite yoghurt och kokt lax under dessa dagar.

Sen kom en ny vecka och helgen då jag och pojkvännen skulle åka bort och fira vår 2-årsdag, men det var bara att avboka för jag mådde fortfarande så dåligt! Ringde till vårdcentralen och bad om en tid då jag haft konstant hjärtklappning i 7 dagar(!!!!!), men dom ville inte ta emot mig och sa att jag bara var orolig. Då hade jag ändå blivit tillsagd av sjukvårdsupplysningen att få en tid snarast då det inte är normalt att ha hjärtklappning så länge. Men nej, ingen tid fick jag och erfter ca 10 dagar med eländet mådde jag lite lite bättre. Åkte iväg till västkusten med familjen och det var så skönt! Dock hade jag fortfarande supersvårt att äta och att dricka alkohol. Jag åkte sedan iväg med pojkvännens familj på en liten weekend för att hälsa på hans släktingar och där mådde jag också sådär.

 

Jag bestämde mig för att försöka boka en tid hos läkaren igen, då jag inte orkade gå runt och må så dåligt hela tiden. Dagen kom och när jag började berätta för henne om mina symptom brast allt. Jag grät och grät och hon kramade om mig och sa att det var bra att gråta. Den här kvinnan berättade för mig att jag lider av panikångest. Här hade jag suttit och googlat en miljard olika sjukdomar, och så lider jag av panikångest. Det var en oerhörd lättnad att få veta vad som var fel med mig, samtidigt som det var jobbigt då inte så många tar en psykisk "sjukdom" lika allvarligt som en fysisk, fast man kan må minst lika dåligt. Hur som helst, den här läkaren gav mig en remiss till en terapeut som jag fick gå och prata med. Hon erbjöd mig en plats i en kbt-grupp och att börja gå där var det bästa jag någonsin gjort! Kul om ni orkade läsa ända hit och jag tänkte försöka skriva om min upplevelse av kbt'n i ett annat inlägg :). Ha det bäst!

Min pojkvän driver eget företag som fotograf och jag har bett honom att göra en syskonfotografering med mig, Karin och Anna. Jag är verkligen en person som vill ha hemmet fullt av foton på personerna jag älskar och det är så himla roligt att se tillbaka på gamla foton och se hur man förändrats osv. Vi får se om det blir av. Dock blir jag lite nojjig då jag tycker att jag alltid blir så himla ful på foton (hej totalt ofotogenisk!), fast jag inte känner mig det irl. Så skumt...

Har verkligen haft fullt upp den här veckan. Igår blev det inget på Makeup Institute, istället var jag på en arbetsintervju som gick jättebra, underbart! Sen åkte jag och mamma in till stan och kikade på inredning och fikade. Jättemysigt! :) När vi satt och fikade kom Karin, pappa och sen Simon, så vi bestämde oss för att äta ute. Det blev middag på Drottninghof och sen en drink på Duvel Café. Ikväll ska jag och boyfriend iväg på knytis och Mellomys hos Karin och Simon. Det ser jag fram emot! Ska strax baka en pecannötpaj med kola (lägger upp recept sen om den blev god), som jag ska ta med och göra en sallad. Känner mig helt slut, så skulle behöva en dag att bara ligga och kolla på en film eller något.. Känns som att jag gör saker HELA tiden, men det är kul :). Hoppas ni får en fin kväll!♥

 

Det blir visst två turer till Makeup institute den här veckan. Imorgon ska jag vara med på en bruduppsättning. Ska bli så kul! Bruduppsättningar är så vackra och jag har många gånger fantiserat om hur jag själv vill ha mitt hår den dagen jag gifter mig. Kände att det var dax att lägga upp fotona från förförra veckan därifrån, första gången jag var där. Har världens bästa och snällaste MUA vid namn Asmaa som tar så bra hand om mig :). Hon är superduktig!

 

Godmorgon världen!♥ Den här dagen började inte så utvilad och underbar som jag hade tänkt mig. Vaknade inatt av en mardröm och var så rädd att jag inte kunde somna om, fast jag var sjukt trött! Var tvungen att distrahera mig med att sätta på tvn, musik och prata med en vän. Jag drömde att det var ett spöke/en ande (heheh) efter mig och det var så verkligt och obehagligt i drömmen att känslan inte släppte när jag vaknade. Det är nämligen så också att vi brukar prata om att det är någon som bor här med oss, en människa och en katt. Jag vet hur flummigt det här låter, men för oss som bor här så har vi fått den känslan. Som tur är känns det som någon snäll person, men bara tanken på något sådant gjorde att jag absolut inte kunde slappna av. Somnade med tvn på och vaknade då och då, så det var verkligen ingen utvilad tjej som gick upp vid tio. Har supermycket planerat idag, men jag får nog börja dagen med en promenad i solen och starta om mitt huvud, haha..

 

Igår var jag, mamma, Karin och vår syster Anna och såg filmen "Anna Karenina". Vi började med en tidig middag på favvo-kinan och delade på några rätter, mums! Nu kommer jag inte ihåg vad stället heter, men dom har bästa maten och trevligaste personalen. Hur som helst, filmen var jättebra! Älskar kostymdraman så mycket! Början tyckte jag var lite konstig först och var rädd att hela filmen skulle vara så, men som tur var så hade jag fel. Se se se den! ♥

Jag hade tänkt börja blogga regelbundet igen och skriva om bland annat ångest, hur man mår bra, saker som inspirerar mig, mitt liv och lägga upp en del foton här. Jag hoppas att KARIN också ska börja igen! ;) Det är alltid så roligt att kolla tillbaka i arkivet sen och se vad man hade för sig och förhoppningsvis kommer jag börja ta mer foton igen, för det har jag tyvärr nästan slutat med helt :/. Så nu tänkte jag börja med ett "intresse" jag har och det är att vara hårmodell.

 

Det började i januari förra året när Emma frågade om jag ville vara med och gå en visning som hårmodell för Young intercoiffure. Vem kan säga nej till det ;). Så, efter den dagen var jag fast och gick på en casting hos Wella och på den vägen är det. Hos Wella är jag mer eller mindre en gång per månad och får håret fixat och visar upp det på lite olika sätt. Jättekul tycker jag! :) Jag har ett väldigt tjockt, glatt hår med mycket bra kvalité och tunna strån. Själv kan jag inte göra så mycket med det då det tar evigheter pga att det är så tjockt och tungt, men eftersom jag har rätt fint hår är det ändå kul att det kan komma "till nytta" hos någon i alla fall.

Som hårmodell får man oftast håret färgat/slingat, man blir sminkad och stylad och visar upp för både branschfolk och press på olika visningar. Ibland gör dom också håruppsättningar.

 

Från den första visningen för Young intercoiffure:

Sen tvinnade frisören allt hår runt på mitt huvud. Fick ligga med överkroppet på ett bord undertiden, haha.